Stor sorg

Jag har tagit ett av dom jobbigaste besluten någonsin. Jag gråter, skriker, får ångestattacker, känner mig värdelös och mår jättedåligt. Älskade Flinga fläng flyttar tillbaka till uppfödarna. Vi har kämpat tillsammans ett år nu, men det är en pusselbit som saknas, vi pratar inte samma språk. Hon är världens härligaste och roligaste hund, men med en fruktansvärd energi som jag inte klarar att ta tillvara på, våra promenader är en enda kamp, som dessutom har slutat med skador på mig. I vintras drog hon i kull mig på en stor isfläck och jag hade fruktansvärt ont i flera veckor. jag har också haft flera inflammationer i axeln. Min rygg är trasig sedan många år tillbaka och det är en fruktansvärd påfrestning med en hund som ligger på i kopplet, oftast går jag med midjebälte, men hon drar ju där med. Jag har kämpat som en galning med koppelträningen, men har fastnat i ett läge där vi inte kommer framåt. Testat alla möjliga olika koppel och halsband, men hon får väldigt lätt ordentliga skav och det är inte reko! Flinga är 21 kilo muskler som far fram som en bulldozer, att springa och hoppa är lycka! Däremellan kommer 5.5 kilo Italiensk vinthund som inte vågar vara ute på tomten samtidigt med risk att bli omkullsprungen. Ena katten i huset vågar inte längre gå ut dagtid, Flinga är absolut inte elak mot katterna, men man måste ta ett glädjesprång när dom är ute!

Flinga är ingen enmanshund, hon älskar alla människor och hundar! Hos uppfödaren kommer hon att få det så bra! 3 prickiga kompisar, som förhoppningsvis tar ner henne på jorden lite :). Och det bästa av allt, två härliga barn att leka med! Jag är dom evigt tacksamma att Flinga får flytta tillbaka, om det blir permanent eller om ett jättebra hem dyker upp, det återstår att se, men det kommer bli bra! och det är hon värd! Hon är en underbar, kärleksfull dynamithund <3. Självklart kommer jag ställa upp som hundvakt om det behövs.

 

bloggtorka

Dags att uppdatera lite kanske. Livet går upp och ner och jag har perioder jag bara vill mura in mig i en vägg, gräv fram mig i maj! Den här hösten har varit jobbig, förra månaden gick jag 14 dagar på raken med migrän. Min kropp fungerar inte heller när det blir kallare, jag sover med duntäcke även på sommaren. Nu har jag två kaminer i sängen, så lite varmt blir det där iallafall. Flinga sover hela natten, hon har också börjat sova under täcket! Ute är hon inte speciellt frusen, har bara täcke när hon ska in i en kall bil än så länge. Tur att alla Poppys täcken passar. Pixi är som jag och gillar inte kylan, och det tar ju sin lilla stund varje gång vi ska gå ut, overaller och mössor osv. längtar så till våren. Mörkret är ju också väldigt jobbigt, jag blir mörkräddare för varje år. Känner mig iallafall tryggare med Flinga än med Pixi. Hundägandet går också upp och ner, jag har dagar då jag knappt orkar ta mig ur sängen, går på maxdos på medicin för att hålla mig uppe. Då blir det bilen till skogen, hundarna får springa bäst dom vill och jag satsar på att ta ett steg i taget. Sen ett ordentligt ben så dom kan tugga en stund. Tugga ja, Flinga är extremt tuggig, hon har behandlats för toncillit, men tycker inte tuggandet har gått över. Leksaker slaktas på löpande band, stora köttben får hon bara något i veckan, men ger små vita tunna tuggben några gånger per dag, men det verkar inte räcka. Dragkamp ska det vara mest hela tiden, sitter jag ner kommer hon alltid och lägger något i knät, funderar på att binda fast i väggen så kan hon dra själv :).

Har gått 3 av 4 gånger på Rallylydnadskursen. Det är inomhus och jag tycker instruktören är bra. Vi tränar en stund hemma varje dag, det mesta går bra så länge vi är inne, men ute har hon väldigt svårt att hålla fokus och hon är extremt nosig, så svårt att få upp skallen på henne. Tycker hon har gått och småpinkat i flera veckor nu, men ännu inget löp.

Hon var också monterhund på St Sthlm, något hon gjorde med bravur, tror hon charmade alla där. Så öppen och glad och vänlig mot allt <3.  Sedan har vi haft farbrors vita herdehund här igen….. det är fruktansvärt jobbigt med alla stängda dörrar och kompostgaller, fick dom bestämma skulle dom leka dygnet runt, men hon väger 21 och han uppemot 40, så det är bara korta stunder. Så resten är det pip och krafs på dörren. Ingen av hundarna kan koppla av och inte jag heller för den delen!

Pixi har tyvärr blivit lite dämpad sen Flingas ankomst, Flängis är tuff och hon far fram som en bulldozer. På helgerna åker jag oftast iväg med bara Pixi så hon får träffa sina vänner. Tar också en stund varje dag där hon får träna på roliga saker och tar enskilda promenader varje dag. Flinga är väldigt duktig när vi är ute själva och går, men när någon mer är med är det fläng igen, när jag mår som sämst drar jag på midjebältet, för jag orkar inte med dragkampen i kopplet. Hon går jättebra i skogen, inga problem att ha henne lös, hon kommer perfekt på inkallning och stannar upp direkt om hon ser någon. Men jag kan inte ha henne lös på vanlig promenad för då drar hon repor in på alla tomter.

Skulle vilja gå flera kurser, men som sjukpensionär är man inte rik, träningsgruppen vi gick med i har uppehåll just nu och det känns som dom alla kommit mycket längre än oss. Just nu tvivlar jag mycket på mig själv, det känns som jag alltid tar den lätta lösningen, åker ut i skogen, klättrar runt bland stock och sten……

 

Kan bara konstatera att det går troll i detta med hundkurser och jag känner mig så deppad och nedstämd just nu :(. Efter fiaskot med kursen i början på sommaren har jag nu bytt klubb och anmält till 2 kurser som låtit intressanta, men gissa vad….dom är intställda pga för lågt intresse. Flinga behöver ordentligt med träning bland andra hundar, hon är totalt ofokuserad och jag har väldigt svårt att nå fram till henne bara det är en annan hund i närheten än Pixi. Hon kräver dessutom mer och mer just nu och är i ett odrägligt stadium som jag hoppas släpper snart. Behöver lite tuffare hundar, gärna äldre hanar som kan sätta henne på plats, för hon går igenom livet som en bulldozer. Hon är väldigt högtempererad och jag känner att jag sliter mitt hår just nu. I morgon ska jag iväg och viltspåra med en kompis och hoppas kunna få lite fokus innan jag blir gråhårig….

Flinga har varit på två utställningar och har fått väldigt fin kritik, men som väntat har det blivit nerslag på ögat. Men det har varit nyttig träning och fint att träffa folk igen. Växer gör hon inte alls just nu, jag hoppas hon stannar där hon är :D.

 

Nu var det ett tag sedan sist! Flinga fläng har hunnit fylla 5 månader, idag vägde hon in på 17.6 kilo, hon börjar bli stor nu! Samtliga sylvassa pirayatänder är borta :D. Maten är bytt då hon började reagera på den höga proteinhalten så hon är lite ful i pälsen men det börjar bli bättre. har också fått rådet att tvätta med koksaltlösning där hon har lite svamp och såg en förbättring redan på en gång! Hon går fortfarande väldigt fint i koppel och är väldigt lättfärd, jag ska väl skamset säga att vi inte har tränat så mycket, jag tappade mycket lust efter den urusla valpkursen vi gick, jag har klagat och hoppas på pengar tillbaka eller en ny kurs! Vi brukar åka ut i skogen på morgonen och hon är så otroligt följsam, lilla Pixi flaxar hit och dit och gör små lover inne i skogen, men Flinga stannar med mig på stigen! Hon har fortfarande inte tuggat i sig något olovligt/farligt, utan håller sig till sina leksaker, hon har väl slakas en och annan kartong men ingenting annat. Älskar att bära runt på skor, men biter inte sönder dom! Vatten är en stor favorit, har väl inte varit inne och simmat så mycket, men hon springer direkt i. Pixi har däremot simmat, och som hon simmar! Hon fick låna kompisen Selmas flytväst och det kom inte ett plask! Så otroligt duktig! Vi har träffat Pixis kompisar mycket och gått både långa promenader men också fikat och till och med varit mitt inne i Stockholm en kväll och ätit middag!

Nu kommer det dock kanske att bli svårare med sånt tyvärr. Mamma har vaktat farbrors vita herdehund på 7 månader onsdag-söndag. Han väger ca 15 kilo mer än Flinga och hon kan springa under magen på honom. det går vilt till och Flinga är den drivande. jag har gått in och brutit med jämna mellanrum, men har hela tiden blivit motarbetad av min mor ( vi delar hus ). Varje gång jag varit ute med Pixi har hon släppt ihop hundarna igen, och dom är valpar, dom leker tills dom stupar. det spelar ingen roll hur tydlig jag har varit, hon har ändå låtit dom flänga runt som galningar när jag varit borta. Och tillust var ju olyckan framme…. Skulle bort på lördagkvällen och frågar snälla Katarina som har brorsan Tomas och morbror Doglas om dom hade lust att ha Flinga över ett dygn, det skulle bli för mycket för mor med 3 hundar. På lördag morgonen haltar Flinga svårt, jag kände och klämde igenom benet men kunde inte riktigt hitta något, så antog att hon fått en lårkaka eller något. Men Katarina hittade felet, det var tån, och den hade svullnat upp rejält under dagen. Fan vad ledsen och arg jag blev, framför allt på morsan som inte lyssnade. Vi åkte direkt in till veterinären på måndagmorgonen för röntgen. Lättanden var stor när tån inte var bruten, utan en svullen ledkapsel. Ordinerad vila och små koppelpromenader under några dagar. Nu ikväll tog Pixi och jag en långpromenad och döm om min förvåning och totala ilska när jag möts av en total uppvevad hund som lekt som en galning när jag kommer hem! det är en jävla tur att Flinga älskar bilen, för jag kommer aldrig lämna henne med mamma igen! Pixi får väl klara sig på lite kortare promenader en stund framöver. Hur svårt kan det vara, en skadad hund ska vila!

I morgon blir Flinga 11 veckor, det ska firas med avmaskning inför 12 veckors sprutan :). I dag har vi också ägnat oss åt pedikyr, något som damen inte uppskattar! Det hon uppskattar är mat! Hon kommer garanterat bli som både Mitra och Nessie, en riktig tjuv! Har ökat mängden mat, hon växer och är aktiv. Något att gnaga på är också populärt, men man måste hålla dom åtskilda, för annars kommer Pixi och snor. Än så länge kan Flinga inte hoppa upp i säng eller soffa, så Pixi har sin fristad där, och det behövs när Flängan kommer med sina sylvassa huggtänder! Hon får endast vara i soffan och sängen om hon inte bits! Nätterna går rätt bra, dom brukar vilja gå upp vid 5-6 tiden och kissa och sen är det ju frukost mellan 6.30-7. Efter det är det en timmas sömn till för min del, då ligger Finga oftast nedanför sängen eftersom hon vill gärna leka en stund ( läs BITAS!) hon gnäller en stund men sen accepterar hon läget. Vi försöker göra saker utanför tomten varje dag, men i fredags var hon trött så då blev det mycket vila. Antingen tar jag bilen till skogen så får hon ströva runt en stund, eller till vaxholm och gå bland folk. I morgon åker vi till djuraffären. När det har varit fint väder har vi varit och fikat någonstans. Dom flesta av grannhundarna har hon träffat och det har gått bra. Den 24 börjar valpkursen och det ser vi fram emot!

Jag delar ju hus med min mamma och det är ju lite tur nu när jag har valp så jag får hjälp när Pixi och jag är på egna äventyr. Minst en långpromenad på mellan 7-10km varje dag och sen lite trixträning. På helgerna åker vi gärna iväg och träffar vinthundskompisar. Snart ska vi åka och prova på whippetrace, se om det kan vara intressant. När vi provat släphare har hon inte velat jaga, det ska vara riktigt vilt. Tanken är att försöka testa med ett kaninskinn eller så. Lite fläng har jag allt varit tills Pixis kompis Selma löste mitt problem. Det har varit svårt att ha dom tillsammans i bilen så Flinga har suttit bak i buren och Pixi har fått åka i fram, jag har ju faktiskt en dubbelbur men tog ut mellanväggen när Truman vrå här, den hade jag helt glömt bort! men nu sitter den i , så båda kan åka säkert i bak! Man blir allt lite dum i huvudet av att ha valp. Känner viss sömnbrist även om hon sover över förväntan! men det är ju lite trångt i sängen då båda gärna vill ligga på mig från varsitt håll, känner mig som en sardin!

slut på lugnet!

Så är hon här, Bello Blanco Trixi, eller Flinga. En ljuvlig liten huggorm med tänder som en vampyr! Vi springer ut och in, det finns mycket att upptäcka på en stor tomt. Förtvivlat försöker hon hinna ikapp Pixi, men det kommer hon aldrig att kunna göra :). Första natten gick bra för henne, jag sov ingenting, rädd att inte vakna om hon behövde gå ut, men det var faktiskt Pixi som ville ut strax efter 3. Vi har några rådjur som gärna letar sig in på tomterna och dom ska jagas bort! En snabb kiss och tillbaka i säng, lite skulle det brottas och bitas, men en mjuk och bestämd arm runt kroppen på henne och hon somnade rätt snabbt. 6.30 var det dax att kliva upp, då blev det vällingfrukost och en promenad till brevlådan för att hämta morgontidningen. Försökte lägga mig en timme mellan 8-9 men kunde inte somna, blir en tidig kväll i kväll. Några grannar har tittat förbi och hon möter alla med en viftande svans :).

Nu var det ett tag sedan jag uppdaterade här och mycket har hänt! Pixi har saknat en kompis och hon har varit så glad när vi haft Truman här i långa perioder. Så nu flyttar det äntligen in en ny dalmatiner i hemmet igen! Jag har ju saknat att träna och tävla lite, så det ska bli så roligt! Men valp har jag ju aldrig haft! Utan bara 2 färdiga prickadiler. Min whippet Poppy var löjligt enkel som valp, så får se hur Flinga kommer att uppföra sig! Valpkurs är redan bokad iallafall. Jag hoppas att dom ska bli bästa vänner, Pixi hade nog helst sett en till italienare, men det räcker med en liten toka i familjen 🙂  Hon kommer ju få följa med överallt som en liten maskot. Frågan är om Flinga kommer bli en vinthund eller om Pixi blir en dalmatiner!

Så en tråkig historia med ett lyckligt slut. Whippeten Lucky blev hemlös när hans husse somnade in och han bodde här med oss dryga veckan. I början gick allt bra, men sen tog jaktlusten över och han gick hårt åt katterna, och det var otroligt stressande både för honom och dom. Som tur hade Luckys uppfödare hittat det perfekta hemmet, och vilket hem sen! Han lever i paradiset hos en underbar familj ute på landet, jag är så glad för Luckys skull! Han får leva dom sista fina åren hos en ny familj som genast har tagit honom till sitt hjärta ❤

 

Älskade lilla bus njuter av en solfläck

Äntligen blir det vår!

Fina Lucky som bodde hos oss dryga veckan innan han fick ett alldeles eget hem! Han hamnade hos ett underbart par ute på landet där han får precis all kärlek han förtjänar ❤

Pixi var glad när Lucky var här. Hon saknar en kompis!

Här är hon! Bello Blanco Trixi ! Älskade lilla Flinga, jag har verkligen saknat en ny prickig prinsessa!

Flinga med sina två systrar

Sötare än socker!

Sötast när hon sover kanske? Jag har glömt bort hur vassa valptänder kan vara!

Har laddat ut med tuggben och leksaker 🙂

Dragkamp är kul!

2015

Så var detta år nästan till ända. Har sakta börjat komma till liv igen. Min älskade pappa gick bort i februari, fredag den 13 såklart. Cancer önskar jag ingen, det är en fruktansvärd sjukdom som ingen förutom mördarsniglar och fästingar bör drabbas av! Har flera goda vänner som också förlorat sina närmaste i denna hemska sjukdom. Energin var som bortblåst och promenader var det enda jag orkade med. I morgon är det julafton och det känns tungt utan pappa, jag har egentligen ingen som helst lust att fira och julmat är ju inte heller min grej, förrutom chokladen då. På morgonen kommer jag och Pixi åka ut till Kvarnberget på Bogesund där vi har spritt ut en näve av pappa. Flera gånger när jag varit där har örnen kommit flygande, jag hoppas och tror att han håller ett vakande öga över oss!

 I slutet av sommaren började jag träna igen efter ett år av uppehåll och som jag saknat det! Vi i träningskompaniet fick gå en utbildning i FortGjort och det är bland det roligaste jag har gjort. det är förprogrammerade pass och jag har stått hela höstterminen och tränat in allt möjligt, så till våren kommer jag hålla pass i box och styrka, det ska bli så kul!

Sen har jag ju haft ett år med italiensk vinthund! Vi har haft kul och vi har kämpat med att göra behoven utomhus. En ryamatta är ett mycket mer lockande alternativ än regn! Men trägen vinner även om min nattsömn är sämre än någonsin. I stort sett måste hon ut och kissa varje natt, tacksam att jag bor i villa och inte på 7 våningen i hyreshus. Ute är hon pigg och jag har fullt sjå att hålla jämna steg. Det är mycket jakt i lilla madam och hon har dragit på både rådjur, harar och såklart katter, så jag har fått vara noga med var jag släpper henne. Tre löp har hon hunnit med och hon har blivit mer skendräktig för varje gång. Sista gången har varit så jobbigt att jag beställt tid för kastrering i mitten på januari.

Sedan har vi haft Truman här väldigt mycket. Nu kommer han flytta till Brighton i början på januari och sedan vara i Rättvik under sommaren och till jul. Vi saknar honom så mycket, finare kille finns inte och Pixi älskar honom! Vi får se om det blir en hund till, Pixi skulle nog uppskatta en kompis. Helst vill jag ju ha en dalmatiner igen, det är min ras, men valp är absolut inte aktuellt och efter 2 sjuka prickar kommer jag vara väldigt noga med vad jag köper. Det är ju inte ofta bra hundar kommer ut till omplacering heller tyvärr. Whippet kan också vara aktuellt, vi får se. Samtidigt är det väldigt smidigt och bekvämt med en liten hund. Försöker få ihop lite hundträffar då och då och gå på promenader med Pixis kompisar.

GRATTIS ÄLSKADE LILLA BUS!

I dag fyller Pixi ett år! Stora tjejen som även började löpa förra veckan. Har plockat fram ett smarrigt ben ur frysen, håller henne sysselsatt en stund! I morgon kommer Truman igen, men han ska bara vara här några dagar, det blir mysigt, vi har saknat honom så mycket ❤

Annars är allt som vanligt, fast inte. MIn pappa blir sämre och sämre, den enda gången han lämnar sängen är vid toalettbesök. Han får starka morfinplåster och äter inte mycket. Lungsäckscancer är väldigt smärtsamt och man känner sig totalt maktlös, det är hemskt att se honom i plågor och sakta tyna bort. Min egen fibromyalgi är ju värre än någonsin, jag är otroligt stresskänslig och har mycket migrän, men det får man trycka åt sidan, han har det ju tusen resor värre :(.

Jobbigt med mörkret och kylan som kommer krypande, men vi kämpar på, blir nog en mil om dagen. fast först ska man fånga Pixi, krypa bakom soffan eller dra fram sängen, det är samma sak varje gång vi ska gå ut. Men när vi väl är ute tycker ju hon det är jättekul, knäpphund ❤

Vakthunden no 1, Niebla. Korsning dalmatiner/labrador. Så mycket motion hon fick denna vecka har hon nog aldrig fått förut 🙂

Esme, vackraste flickan av alla, men så rädd! Men hon har en ny ägare som väntar på henne ❤

Lucas, det finns inga ord för denna pojke ❤

Min sponsorhund Hugo, han åker till sitt nya hem om två veckor, han är en underbar kille!

Vackra Kiara som till slut kom hem ❤

Tillsammans med några av familjehundarna, Clara, Ebro, Ambo och valpen Jasper.

En liten uppdatering, det kommer en senare med massor med bilder! Jag har varit i malaga en vecka och jobbat med spanska vinthundar, Galgo espanol. Dessa stackars hundar har haft fruktansvärda liv innan dom räddats av Charlotte på 112 Carlota galgos. Många är fulla med ärr, både på in och utsidan, dom har blivit stenade, upphängda i träd, blivit släpade efter bilar och levt i jordhålor. Det finns hundratusentals hundar i Spanien som behandlas på detta vis. Mitt hjärta blöder för dessa hundar, galgos är underbara, vänliga och vackra hundar. denna vecka har gjort så mycket för mig <3. Med en pappa som är svårt cancersjuk behövde jag denna vecka. Har fått så mycket kärlek av dessa underbara hundar. Är någon intresserad av att hjälpa till, så säg till! Jag är månadssponsor, jag betalar 30 euro i månaden som räcker för mat till en hund i en månad. det behövs pengar till veterinärkostander, till scaliborhalsband, ja till allt möjligt! Det har varit tufft arbete, något min kropp berättat för mig flera gånger, det här går inte! Galgosar är stora hundar, dom bajsar mycket! det ska saneras, det ska tvättas och skakas filtar och det ska göras ordning mat till alla, skålar ska diskas och det ska bytas vatten. Höjdpunkterna för mig har ju varit promenaderna, hundarna är så otroligt tacksamma för att komma ut och få lukta på det lilla gröngräset som finns. Vi hade nästan 40 grader hela veckan så det är torrt och inte mycket grönt på marken. Vissa fastnade man otroligt mycket för, bilder kommer som sagt, jag hade bara med mig mobilen så jag kommer sno av Susie när hon har tid :).

Den mest specielle av alla är Lucas, han är ingen renrasig galgo, jag kan tänka mig att han delvis har amstaff i sig. jag vill inte ens berätta om allt hemskt denna hund har råkat ut för, men jag fällde en tår varje minut jag spenderade med honom. Vilken otrolig skillnad jag såg på en vecka, dagen innan vi skulle åka fick vi svansviftningar och han kom fram helt själv! Sedan fick min sponsorhund Hugo och hans rumskompis Leo också special treatment :). Ett fruktansvärt slut blev det på våran resa som mirakulöst slutade bra. 5 hundar åkte till Canada till sina nya ägare, en av hundarna Kiara, lyckades slita sig efter knappa dygnet, det var storm, spöregn och bara 4 grader varmt. Ett massivt sökpådrag där alla möjliga människor och poliskår deltog gjorde att hon kunde fångas in efter drygt ett dygn, det var hemska timmar! Charlotte var så förstörd att hon satte sig på ett plan med sin man, bara för att se att Kiara var okej.

Jag sa flera gånger under vistelsen att jag förmodligen inte orkar åka tillbaka, det har varit otroligt känslosamt, men nu är jag säker på att jag måste tillbaka.